jag är SÅ TRÖTT på dieter. jag är så sjukt förbannat less på alla quickfix-påhitten som vi hela, hela tiden bombarderas med. hur kan du vara så att nittionio procent av i-lands-delen av världen inte fattar det enkla i en in, en ut?! GÖR AV MED MER KALORIER ÄN DU STOPPAR I DIG, så jävla världsomvälvande enkelt är det*.
sen okej, att formeln för viktnedgång är enkel behöver ju klart inte betyda att utförandet är det. att man faktiskt slutar äta när man är mätt, att man faktiskt pallrar sig iväg till gymmet eller ut i spåret eller in i danssalen eller vad det nu är man gillar. men det är så det går till.
det viktigaste är nog det där första – sluta ät när du är mätt. inte mätt som i proppmätt och dåsig, utan när du inte känner dig hungrig längre**. ska också säga att det här, just det här med mättnad och hunger är SKITSVÅRT. särskilt om du som jag har manipulerat dessa känslor och impulser under en lång tid, pga matångest osv, så tar det en lång tid att ställa om från att ha ätit ”med hjärnan” till att äta ”med kroppen”.
men jag lovar att när du lärt dig det så kan man inte äta för mycket. kroppen säger till. jag lovar. mättnad är inte farligt. det är en skön känsla.
det här med träning lovar jag att prata om lite senare. om jag, som tycks ha fötts med någon sorts lat-gen, kan komma igång, så kan defintivt du. har lite tips ändå, såklart. de får ni sen.
nu, iväg till gymmet! 
pusspuss
(*för de allra flesta, ska tilläggas. de allra, allra flesta. självklart finns undantag i know)
(**en mycket vis kvinna lärde mig just det – vad mättnadskänsla faktiskt är. jag fd ätstörd tyckte alltid att mättnad = dåligt, synd, hemskhet. trodde också stenhårt på att alla människor som sa att man skulle äta till man var mätt ville mig illa. jag förknippade mättnadskänslan med uppsvullen mage, ångest utan dess like, plussiffror på vågen… helt felaktigt. alltså – mätt är du, som skrivet ovan, när du inte är hungrig längre. då har kroppen fått sitt och du behöver inte äta mer. du kommer inte att äta mer.)
